Orientation

Helt sjukt… Vet verkligen inte var jag ska börja? Det här inlägget skulle kunna va hur långt som helst och jag har bara varit här i typ 4 dagar?? 

Assist Orientation är en camp där alla som fått ett stipendium möts och bor tillsammans i ett par dagar på en boarding school, så man bor i dorms, och gör liksom allting tillsammans. Detta års scholars var 171 pers, varav 90 fick full  scholarship som jag och resten partial. Vi är från över 20 länder och så många olika språk och skeva engelska dialekter har jag aldrig hört i mitt liv! 

Första dagen fyllde jag och Vanja (en annan stipendiat från Sverige) 18 (what are the odds??) och pga en 6h försening på Oslos flygplats (till 00.40) och att vi flög mot tidszonerna fyllde vi år i 30 timmar! Och jag tror aldrig jag blivit sjungen till av så många, så många gånger i mitt liv när vi kom fram till Pomfret School, där vi nu bott allihop.  Jag blev direkt Johanna the birthdaygirl och grattad med tårta och kramar och ett extremt varmt och soligt Connecticut!

Att vara här har varit mycket svårare än jag trodde. Det är en underlig känsla att inte riktigt känna någon, men ändå vara runt folk hela tiden. Att vara så himla trevlig och fråga samma frågor om och om igen, svara Im Johanna! Sweden! Westminster School! Man börjar verkligen sakna sin lilla bubbla därhemma där allt var säkert och underbart. Men att umgås så intensivt och i en grupp där alla verkligen är i samma situation som en själv, ska ut i världen och lämna hela sin comfort zone, gör verkligen tillslut att man blir riktigt tajta. Tillsammans har vi till exempel upptäckt Boston, fått gå runt på Harvard, och satt upp en Traditions of our Cultures show sista dagen, där alla länder fick bidra med ett uppträdande. Det var verkligen hur kul som helst. Vi svenskar gjorde ett luciatåg och dansade små grodorna :))) Kan inte fatta att jag känt vissa här i typ 3 dagar?

Det jag tar med mig härifrån är en stor ny familj och vänner jag vet att jag kommer vilja hålla kontakt med under hela året. Att säga hejdå till alla var verkligen mer känslosamt än jag någonsin skulle kunna ana för 4 dagar sedan?????, men många kramar och ig namn delades och jag känner mig nu mer redo än någonsin att bli helt själv bland amerikanarna. 

Ska se om jag kan hitta bra bilder och videos, de delas intensivt i alla chatter och på hemsidan! 

Nu har jag precis kommit till min första värdfamilj och ätit riktiga autentiska donuts. Men det blir nästa inlägg! 

Xxx Jo

En mycket liten den av Harvard Yard 

 
Ett mycket litet hörn i Boston 

Advertisements

One thought on “Orientation

  1. Tack min underbara birthday girl för ditt inlägg. Du om någon är värd en födelsedag på 30 timmar. Ta med dig den varma känslan när du är på egen hand. Känn också att vi är många här hemma som vill dela din upplevelse. Snart dags för face time igen! Kram Mamma

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s